En estets dagbok

En estets dagbok

Om "En estets dagbok"

Detta är ett sätt för mig att få skriva det jag vill skriva, utan att behöva bry mig om huruvida folk läser det eller inte. Jag är glad för kommentarer, men det är inte nödvändigt.

Nystarten; Återfödseln!

Allmänna funderingarPosted by Arvid Thu, November 19, 2009 00:16:18

Äntligen!!

Jag har själv längtat åt när jag ska ta tag i att starta upp det här monstret igen, och idag var det äntligen dags! Det som egentligen fick mig att förstå att jag var tvungen att starta igen, var att jag var tvungen att sprida dom glada nyheterna (som nästa inlägg kommer handla om), men vill göra det ordentligt, och inte bara som Facebook-status.

Denna nyfödda blogg kommer bli mycket mera lättsam, mycket kortare, och mycket slappare. Jag kommer troligtvis uppdatera oftare, för att någon gång i förhoppningsvis inte för nära framtid tröttna, och då återigen sluta. Jaja, det behöver vi inte ta nu.

Hoppas att ni får någon sorts glädje av det här, för det är två tredjedelar av meningen!

Dessutom var jag tvungen att avsluta den ännu oavslutade lista som startades i Maj för ett och ett halvt år sedan!

Arvid!

  • Comments(0)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post54

Jag och gänget.

Allmänna funderingarPosted by Arvid Sun, June 14, 2009 02:20:34
Tidigare idag spelade min brors band Kalas, och dom var väldigt duktiga! Dom ÄR helt enkelt väldigt duktiga allihopa, och det är alltid roligt med duktiga musiker, roliga låtar och snygg stämsång! Det är dock inte detta som jag ska skriva om idag.

En av mina ultimata drömmar är att jag ska bli rockstjärna. Fast av någon anledning kan jag inte riktigt se mig själv som medlem i ett band, varken ett dansband, ett rockband eller en jazzgrupp. Jag kan mest se mig själv, utan någon annan. Det fungerar liksom inte så.

Det är verkligen inte så att jag inte vill dela den framgång, som jag med största sannolikhet inte kommer få, utan snarare så att jag liksom inte kan tänka mig den person jag skulle vilja dela så mycket med. Det är inte det att jag tror mig själv bättre än alla andra, och att det inte finns någon som skulle "duga" åt mig, utan att hitta en person som passar in på den otroligt snäva genrer av personer som jag söker. Listan skulle inkludera

*Tillräckligt duktig musikaliskt och lyriskt
*Inte för duktig, utan på min nivå
*En person som jag skulle våga klaga på, och veta att det togs på rätt sätt
*Vice versa på föregående
*En person som gillar samma saker som jag gör musikaliskt
*Någon som man lita på
*Någon som är väldigt rolig att umgås med i övrigt

Den dagen denna "dröm-människa"dyker upp, så får vi hoppas att jag inser detta, men fram till den dagen kommer jag oftast föredra att jobba ensam. Annars kommer jag bara vilja bestämma allt själv, och tycka att det är fel varje gång jag inte gör det.

Detta gäller givetvis bara angående musikkomposition (inkl. arrangemang), och inte vad gäller andra grejer. Iallafall inte nödvändigtvis andra grejer; ibland gäller det andra grejer också, men det är inte lika "reglerat". Ioförsig gäller det inte alltid musik heller, men oftast.


Egentligen behöver jag inte bli rockstjärna. Det skulle räcka med att få skriva musiken till. Det hade räckt. Får fixa det någon gång.

Arvid

  • Comments(0)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post46

Dagens ord!

Allmänna funderingarPosted by Arvid Sun, June 07, 2009 23:42:41
Okej, jag har just kommit på ett sjukt bra grej!

Internetinternt

Sug på den!!

  • Comments(0)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post45

Elizabeth och Jessica

Allmänna funderingarPosted by Arvid Wed, May 27, 2009 22:55:47
(Det här är något av en disclaimer, och om ni i framtiden tycker att jag är konstig, dum och ful, så kan denna lite vara en guide/bortförklaring)

Något som jag gillar med den här bloggen (= Och då menar jag naturligtvis inte litterärt, utan mer praktiskt (Jag vet inte om NÅGON förstod senaste meningen...)) är att det är en väldigt speciell samling människor som läser den! Jag TROR att jag har ganska bra koll (även om det omkullkastas ibland), och jag tycker det är roligt!

Min poäng (Och ja, jag är fullständig medveten om att det brukar ta ett antal meningar, ett antal parenteser, ett antal ironier, and sometimes a flute, att komma till den) är att dom människorna som läser här, är sådana som känner mig väldigt väl! Det är ju bra, eftersom det betyder att jag kan skriva på det sätt som jag vill, och att folk nästan alltid förstår mig, och en eller annan gång till och med kan ana vilken röst jag har när jag skulle ha sagt samma sak som jag skriver.

Ett annat exempel är att det är bra att folk känner mig, för det gör det enklare att förstå, förklara och förlåta. Ibland skriver jag invecklade meningar, eller till och med stycken, för att inte säga hela blogginlägg. Detta gör jag nästan alltid medvetet, eftersom jag tycker det är roligt, och jag skulle själv tycka det vore roligt att försöka förstå vad jag menar. Förhoppningsvis förstår folk att jag egentligen aldrig försöker vara överlägsen, dryg eller pompös.

Jo förresten, drygheten är medvetet ibland, förutsatt att jag förstått när definiitionen på dryg är typ "Medvetet seg, med låtsad överlägsenhet". Egentligen så är jag aldrig överlägsen, utan bara låtsat överlägsen. Om det är så att jag någon gång ÄR omedvetet faktiskt överlägsen, så är det inte med mening, och förhoppningsvis har ni tillräckligt med överseende för att kunna se mellan fingrarna.

Egentligen så är jag ofta låtsat överlägsen, fast bara lite lätt. Jag tror att hade jag med munnen sagt många av dom sakerna jag skriver, hade jag fått tillbaka den min som Emelie från Bushen har konstant när hon har varit vaken mer än 12 timmar.

Ibland finns det också en hel del internskämt. Dessa sträcker sig något otroligt i vid, och kan vara med klassen, med Kenneth, med någon tredje, med Pang Prego-folket (=Julia Burgén!), men alltsomoftast med mig själv. Antagligen kommer jag när jag läser det här om tre år, kunna minnas och skratta. (Till exempel var nämnandet av namnet "Kenneth" ett internskämt, men jag vet inte om någon som förstod läser här...)

Ibland förstår ni dock inte. Den gången för tusen år sedan när jag på ett ironiskt sätt antydde att detta var gräddan av den härlighet som internet har att bjuda på, då var jag naturligtvis ironisk. Det visade sig att det fanns folk som inte förstod det. Puckon!

Janina anklagde mig just föratt någonting jag sa, hade:
"Janina säger (22:37):
det var gosegull mysepys snutteblomma-rösten!!
en spontan sådan, inte en se ned på-röst!"

Kom ihåg: Jag kommer (nästan) ALDRIG använda "gosegull mysepys snutteblomma-rösten", jag använder (nästan) ALLTID den ironiska rösten!

Tyvärr finns det ett "(nästan)". Detta "(nästan)" ligger i vissa inlägg, vissa stycken, eller bara en mening. Till exempel skulle dagens inlägg ha varit en sådan text. Tyvärr avbröts den av en varning, alltså en varning FÖR det som jag skulle ha skrivit, men alltså inte han, eftersom jag skrev varningen istället. Det var nästan roligare, för mig. För er hade den andra varit roligare. Ni som kan er litteraturhistoria visste nog direkt vad det skulle ha handlat om. Vi tar det någon annan dag!

Tjenixen och ha en underbar dag! Arvid!


(Om det var någon som trodde att jag när jag sa "Pucko!" var seriös, och alltså inte förstått ett ord av de 654 som står här, bra jobbat! Jag tycker inte att någon som läser här är ett pucko!

typ...)

  • Comments(0)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post43

Happy Alright

Allmänna funderingarPosted by Arvid Sun, May 24, 2009 17:18:38
Happy Alright:

(Högerklicka och spara mål som ifall du vill ladda ner)
Sprite
Disco Candy
Supertight!

Happy Alright är ett (varför är jag så sjukt dålig på genrer?) funk-band på vad som låter som 7-10 pers. Dom har ett fruktansvärt härligt gung, och det är därför jag vill dela detta med er. Egentligen så vågar jag inte av säkerhetsskäl lägga upp musik här, men eftersom denna skiva typ inte går att köpa någonstans, så gör jag det ändå.

Detta är deras tre skönaste/roligaste låtar, och det är VERKLIGEN glad-funk när den är som bäst.

Bonuslåt:
Happy Alright Theme

PS: Humor att albumet heter "I Love Happy Alright - Me too"

  • Comments(1)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post42

ESC 2009

Allmänna funderingarPosted by Arvid Wed, May 20, 2009 21:14:41
Idag såg och hörde jag Norges bidrag till ESC för första gången. Jag blev allvarligt talat väldigt positivt förvånad. Jag har hört mycket skit om den låten, men jag tyckte att den var väldigt rolig faktiskt! Det är en väldigt glad låt, rakt igenom! Refrängen är otroligt härlig, och det är roligt att se någon spela fiol och ha så roligt! Fast det skulle kunna vara så att han är glad för att han just utfört vad som blivit valt till Europas bästa framträdande.

Dansarna är roliga; hattarna på stolparna är roliga; (all manlighet till trots) han ser för himla härlig ut! Som någon YT-kommenterare kommenterade, så ser han lite lik Harry Potter ut, så det skulle ju kunna vara det. Det hade isåfall räddat den riskerade manligheten, så ja gtycker helt enkelt vi bestämmer det.

Favoritsekunder:
0:23 Hans röst är kanske inte den snyggaste, men den låter trevlig och sympatisk. Speciellt tillsammans med dom ansiktsuttrycken.
0:58 Haha, bakgrundsdansarna gör fetaste move:t!
1:03 Hans min, tillsammans med det roliga spelet.
1:10 Jag skulle 1) vilja kunna spela fiol 2) och kunna stå sådär samtidigt!
1:39 Nice körgrej! Himla gött med dissonanskörgrejer som blir harmoniskt!
1:57 Himla gött när refrängen kommer tillbaka igen!
2:24 Haha, jag skulle 1) vilja kunna hoppa sådär 2) spela fiol! Så himla sjukt!
2:35 Jag tyckte väl att det var lite väl sent för en lugn vers! Himla gött att dra igång refrängen igen!
2:53,56,58,3:02 VARFÖR hör inte folkmusik och pyroteknik ihop oftare! Det rimmar ju till och med!! Fruktansvärt roligt slut!

(Tiderna stämmer på filmen vid den bifogade länkens slut. Kan diffa på någon sekund på skivor och sånt.)


Den som lyckas hitta så här många värdiga höjdpunkter i La voix vinner en glass! (naturligtvis en som är värd typ 12:- ) Jag hittade faktiskt sex stycken, vilket är ett väldigt bra resultat! Jag gillar den låten ändå! Hon ser änna himla cool ut, i typ 0:40, 0:50, 2:18 och några ställen till kanske (Jag är inte så insatt...)

Det är ändå för härligt med melodifestivalen!

Fast tvåan Islands bidrag var för himla tråkigt! Trean Azerbadjans också. Jag kanske inte kollar nästa år heller...

  • Comments(0)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post41

Orcher!

Allmänna funderingarPosted by Arvid Wed, May 13, 2009 10:04:37

Jag har skitlång håltimme, och det är därför jag har möjlighet att fördjupa mig i sådana här otroligt intressanta ämnen. Jag vet egentligen inte varför jag alls skriver det här, men det SKULLE KUNNA mynna i något intressant!

Dagens ämne är: Orcher i Sagan om Ringen!!

Engelska Wikipedia listar 21 stycken orcher:

Azog
Balcmeg
Boldog
Bolg
Golfimbul
Gorbag
Gorgol
The Great Goblin
Grishnákh
Lagduf
Lug
Lugdush
Mauhúr
Muzgash
Orcobal
Othrod
Radbug
Shagrat
Snaga
Ufthak
Uglúk


Av dessa känner jag igen 8 stycken, men jag fördjupar mig bara i dom viktigaste:

Gorbag --
Grishnákh --
Lagduf
Lugdush
Muzgash
Shagrat --
Snaga
Uglúk --


Grishnákh:

Leder Saurons Orchertrupp, som attackerar Brödraskapet vid dom där jättestora statyerna i slutet på första filmen. De fångar som (förhoppningsvis) bekant Merry och Pippin, och börjar ta dom till Orthanc = Sarumans torn. För de som inte vet vem Saruman är = Skäms!! Anledningen till att de inte transporteras till Svarta tornet = Barad-dûr = Saurons (För de som inte vet vem Sauron är = SKÄMS!!!!) torn är att den andra truppen med Uruk-hai leds av

Uglúk

som är Uruk-hai, och därmed lyder under Saruman. Han vill ta hoberna och alla deras tillhörigheter till Saruman då, såklart. Som tur var löser Rohans Ryttare det genomn att döda alla orcher i den truppen. (Lite tabbe att det fanns 50 000 till!)


Gorbag:

Han typ slåss i tornet i Mordor efter att Frodo transporteras dit. Han påstår att Frodos mithrilväst skulle tillhöra honom, medans hans rival Uruk-Hai:en Shagrat dödar Gorbag och tar västen i förvar.


Shagrat

springer sedan med alla tillghörigheter till någon som ger det till någon som meddelar Sauron (Hur tusan gör man det?!?!) att de har fångat en hob (Sam undvek fångst), och eftersom Sauron är så stört smart, så fattar han inte att hans vän råkar ha Ringen. Det är lite som Voldemort. Eftersom Sauron själva aldrig skulle slänga ringen i sjön, så kan han inte förstå varför NÅGON skulle vilja göra det. Anledning att det är precis som Voldemort är att någonting, men ärligt talat, så kommer jag inte ihåg vad jag just tänkte.. Kanske det där med att han inte kunde förstå hur någon skulle kunna offra sitt liv för någon, eftersom han aldrig kulle gjort det själv. Fast jag tror inte det var det... Därför introducerar jag nu:

DAGENS LÄSARTÄVLING!!
Vad var det som Voldemort inte, eftersom han själv aldrig?

Om ni inte förstår frågan, så har ni missat stycket ovanför! Den som svarar bäst (gärna med sidhänvisningar!) på frågan vinner allvarligt talat en 12:- GB-glass vid valfritt någorlunda lämpligt tillfälle!!

("DET ÄR FÖR MYCKET!!")
Jo, jag vet! Det är bara en sån människa jag är!

Dagens liknelse:

Coincidence?!?!

  • Comments(10)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post38

Makt i HArry Potter

Allmänna funderingarPosted by Arvid Fri, May 08, 2009 13:58:57

Makt i Harry Potter
Arvid Skarrie, ESMK2, VT09

Texten är skriven till någon som inte har några förkunskaper om J.K. Rowlings serie om sju Harry Potter-böcker, och jag ska försöka förklara så bra som möjligt. Dock är det kanske inte alltid tillräckligt, och därför kommer alla namn och böcker vara länkade läsning. till Wikipedia, som har nästan outtömlig information om de olika karaktärerna. Räkna dock inte Wikipedia som en källa, utan snarare som frivillig ytterligare läsning.

För den som inte är insatt, kan ämnet "Harry Potter" verka löjligt och barnsligt. Väljer man en barnbok spelar det ingen roll om det handlar om kärlek, makt eller kampen för frihet, det anses ändå vara barnsligt och naivt. Förhoppningsvis kommer jag att kunna motbevisa det. Harry Potter må vara en barnbok, men det är också en ungdoms-, och vuxenbok. Alla kan känna igen sig, alla kan skratta, alla kan fundera över de gåtor som passar för just sin ålder.


Kort handlingssummering:
Harry Potter är en trollkarl, som vid ett års ålder blev magiskt bunden till den ondaste trollkarlen i världen, Lord Voldemort. Voldemort besegras senare, men på sin jakt efter att återigen ta makten, möter han Harry Potter flera gånger, för att slutligen dödas av Harry i en magisk duell.

Jag ska försöka att blanda in så lite magi som möjligt, eftersom magi inte följer normala makt-lagar. Det är ungefär som att vem som helst kan bli skjuten med pistol, oavsett hur mycket makt man har, förutom att Voldemort i så fall hade varit en av världens skickligaste duellanter, den näst skickligaste i modern tid.
Voldemorts egenskaper som makthavare


Efter att Voldemort slutat magiskolan Hogwarts, började han genast sin jakt efter magiska föremål, och okänd magi. Han hade ett tydligt mål, nämligen att bli den mäktigaste i hela världen. Det är detta mål, och enbart det, som driver honom. Han har aldrig känt kärlek, medkänsla eller vänskap, vilket på ett sätt gör honom till den ultimata tyrannen, eftersom han inte drivs av några mänskliga instinkter. Han har ett följe kumpaner, de så kallade "Dödsätarna", men de är hans betjänter, hans rådgivare och hans stridsstyrka, men inte hans vänner.

En annan ganska viktig taktik för att öka fruktan för honom, är att han fått folk att inte våga säga hans namn (förutom några få undantag). De som är på hans sida kallar honom för "Mörkrets Herre", medans de som inte är det kallar honom för saker som "Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn", eller "Ni-vet-vem". Detta är ett väldigt effektivt sätt att inge fruktan enbart med sitt namn, eller frånvaro av det. Det är en sak som fortsätter att gälla även när Voldemort försvunnit, och är tillsynes fullständigt utan makt eller kraft; så stor är rädslan fortfarande.

Kalla honom Voldemort, Harry. Använd alltid det rätta namnet på saker och ting. Fruktan för ett namn ökar fruktan för själva saken.
-Albus Dumbledore, rektor på Hogwarts och den enda trollkarl som Voldemort någonsin fruktat.[1]


Voldemorts första uppgång:
Hans första tillvägagångssätt till att ta makten var ganska simpel [2];
1. Tvinga folk att göra som han sa till dem.
2. Döda de som gjorde motstånd.
3. Få folk att namnge varandra, för att därför skona sitt eget liv.
4. Börja om från början igen.

Som hjälp (Han hade säkerligen skicklighet att göra det på egen hand, men saknade tiden) hade han Dödsätarna, som tvingades att utföra de vidrigaste av dåd man kan tänka sig. Det är mord, tortyr, mer mord, kidnappning, mer tortyr, och så rullade det vidare. Det svåraste för Voldemort var nog inte att utöva kontroll på gemene man, utan att tvinga sina närmaste att inte göra revolt, utan fortsätta att tvinga dem att tänja på sina moraliska gränser.

Han började, likt många verkliga tyranner, drabbas av paranoia som tillsammans med en förmåga att kunna läsa folks tankar, innebar att hundratals högt uppsatta tjänstemän på Trolldomsministeriet fick sätta livet till. Dock gick begäret att röja undan alla som på minsta sätt skulle kunna rubba hans enväldiga makt överstyr år 1980, fiktiv tid. Det var då han i en profetia fick höra att den enda som skulle kunna rubba hans makt var Harry Potter, varpå han genast beslöt sig för att döda honom. På grund av den kärlek som Harrys mor gett honom, besegrar Harry Voldemort, som försvinner för lång tid framöver.

Det är lite tråkigt att inte kunna jämföra hans fall på något sätt med verkligheten, men det är lite slumpartat allting, ungefär som en självmordsbombare skulle spränga en tyrannisk ledare. Det är ingen maktkamp, ingen reträtt, ingen folkresning, utan enbart ett fall av otur och paranoia.


De tidigare medhjälparna, Dödsätarna, får stå till svars inför den nya, goda, regeringen, där vissa lögnaktigt väljer vägen "Han tvingade oss att hjälpa honom, och jag gjorde inget frivilligt" med varierande framgång. Andra körde taktiken "Ja, och när Mörkrets Herre återvänder, kommer vi bli belönade för vad vi får lida för hans räkning", och räknade blint med en återkomst (vilket alltihop stämde, förutom att det inte blev så långvarigt). I vilket fall splittrades anhängarna i samma stund som deras ledare försvann, troligen död. Då finns det inte längre någon möjlighet att genomföra planen, varpå gruppen gick mot olika öden.


Fudges mörkning och fall:
Åren gick, och Voldemort syntes inte till på 11 år. I den första boken, "Harry Potter och de vises sten", vilket även är Harrys första år på Hogwarts och som trollkarl, börjar den nätt och jämnt överlevande Voldemort sträva mot att få tillbaka det han förlorat när han misslyckats med att döda Harry. Hans planer går om intet, och Harry lyckas skjuta upp tidpunkten för Voldemorts återkomst. Det dröjer ytterligare tre år, i "Harry Potter och den flammande bägaren", lyckas han däremot återfå en kropp, och lyckas samla sina gamla anhängare. Harry ensam ser allt det här, och meddelar sin mentor Dumbledore, som försöker få den dåvarande brittiske Trolldomsministern (motsvarande president) Cornelius Fudge att inse sannignen. Problemet är att Fudge vägrar tro på det som Dumbledore säger honom, eftersom Fudge delvis misstänker att Dumbledore vill ta över hans position (vilket inte stämmer). Därför börjar Fudge att starta en kampanj, inte mot Voldemort, utan mot Dumbledore och Harry Potter, som hävdar att den sedan länge "döda" Voldemort skulle var tillbaka, utan någon form av bevis. Troligtvis väljer Fudge att göra det som är enklast; inte för folket, men för honom själv. Om han skulle erkänna Voldemorts existens skulle han helt plötsligt få hela världen över sig, vilket han undviker till nästan vilket pris som helst. På något sätt gör han det antagligen för folkets bästa, även om han uppenbarligen inte är tillräckligt klarsynt för att förstå vad som faktiskt hade varit bäst för folket. J.K Rowling själv uttalar sig så här (översatt av mig):

Min modell av världen efter Voldemorts återkomst var, direkt, Neville Chamberlains regering i Storbritannien under Andra världskriget, när han försökte minimera hotet från nazistregeringen för politisk bekvämlighet. -J.K. Rowling [3]

Precis som Chamberlain tvingades att avgå, när Hitler invaderade Norge och Danmark, tvingades Fudge att avgå samma dag som Voldemort öppet visade sig för allmänheten, ett år efter att Harry och Dumbledore tillkännagett hans återkomst.


Voldemorts andra uppgång:
I slutet på den sjätte boken "Harry Potter och Halvblodsprinsen" lyckas Dödsätarna döda Dumbledore, vilket innebär mycket mer än att de dödat den mest framstående trollkarlen i världen, utan är ett startskott för Voldemorts terror. I början på nästa, och sista, boken "Harry Potter och dödsrelikerna" dödar Voldemorts anhängare Rufus Scrimgeour, alltså Fudges efterträdare som Trolldomsminister, och lyckas på ett korrupt sätt tillsätta Pius Korpulens, som fullt ut är kontrollerad av Voldemort. Redan nu har han i princip möjligheten att tillföra de lagar han vill, utan att folk vågar klaga. Nästan alla som arbetar på Ministeriet (motsvarande en regering) förstår vad som gäller, men en del tar chansen att hjälpa Voldemort, på grund av ambitioner att klättra, eller att de egentligen är vänligt inställda till de rasistiska åtgärder som vid den här tiden börjar bli insatta i lagboken.

De åsikter som Voldemort och hans anhängare står för går lätt att jämföra med nazisternas förakt mot judar. I trollkarlsvärlden förekommer dock varken religions-, eller hudfärgs-rasism, utan det som "räknas" är vilket blod man har. Den "finaste" familjen, Familjen Malfoy, kan skryta med att ha trollkarlsblod i generationer bakåt så långt man kan räkna, medans en av Harrys två bästa vänner Hermione Granger har föräldrar helt utan häxkrafter, vilket gör henne till en mugglarfödd, eller elakt "Smutsskalle". Voldemort själv har inte "rent" blod, alltså trollkarlar minst tre generationer bakåt, utan en mugglarfar (mugglare=icke-trollkarlar), men av någon anledning kan han ändå med att säga saker som "Och i din familj, som i hela den övriga världen, ska vi skära bort den röta som infekterar oss, tills det enbart finns renblodiga kvar."[4] Detta kan jämföras med många dikatorer i Afrika och delvis Asien som förtrycker ett folk för att försöka dölja sin egen bakgrund och brister.[5]
Voldemorts fall, och uppföljning:
I slutet på den sista boken händer det oundvikliga; Harry Potter och Lord Voldemort möts i en slutgiltig duell där bara en av dem kan överleva. Voldemorts anhang har attackerat den sista fristaden, Hogwarts, där kriget mellan dom goda och onda utspelar sig. I ett avgörande läge bryter sig dom två huvudpersonerna ut, och möts ansikte mot ansikte, trollstav mot trollstav. Harry Potter vinner, och Voldemort dör för evigt.

Nästan samma sak händer denna gång som förra gången; vissa av Voldemorts anhängare ljuger och påstår att de blivit förhäxade medans andra förs direkt till trollkarlsfängelset Azkaban. En vettig Trolldomsminister tillsätts, och i hela trollkarls-Storbritannien (och troligtvis även i mugglar-Storbritannien) råder ett lugn som man inte haft sedan Voldemorts första uppgång, 30 år tidigare. Allt var väl.


Källor/Referenser:
1. Ur "Harry Potter och de vises sten", Bok 1. Kapitel 17 "Mannen med de två ansiktena" .
2. Enligt Hagrid i "De vises sten". Kapitel 4, "Nyckelväktaren" .
3. Ur intervju i tidningen XLSemanal, återgett på The Leaky Cauldron.
4. Ur "Harry Potter och dödsrelikerna", Bok 7. Kapitel 1 "Mörkrets Herre stiger fram".
5. Till exempel "Top 12 Africa’s Worst Dictators" eller "For Africa's Dictators, No Exit Is Graceful "

---------

Detta är ett arbete inlämnat till någon som aldrig slått upp en HP-boik. Det är lite faktafel, det vet jag, men det är antingen för att jag inte orkat förklara, för att det låter snyggare, eller för att jag helt enkelt skrev/tänkte fel. Det är redan inlämnat, så ni behöver inte samla fel, om ni inte vill förstås!

  • Comments(2)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post37

Annorlunda låttext

Allmänna funderingarPosted by Arvid Tue, May 05, 2009 18:14:00
Idag på arrkom fick vi i uppgift att hitta eller skriva en text so mvanligtvis inte fungerar som låttext, men som man eventuellt ska kunna göra till en låt. Jag har knåpat ihop detta
(Saker man måste veta på förhand är att ett frågetecken även kan uttrycka ett ", eller?" eller bara en frågande min.
Man bör även veta att dialogisterna aldrig ser citationstecken, och sällan hör skillnad på punkt och frågetecken.
En person per rad, hela tiden växlande mellan dessa två.):

Vad sa du?
Vad sa du?
"Vad sa du"?
Jag sa "Vad sa du."
Jag sa "Vad sa du", men vad sa du.?
Jag sa vad du sa att du sa.
Vad sa jag?
Du sa vad jag sa?
Sa du "Vad jag sa"?
Jag sa bara att "Du sa vad jag sa"?
Sa jag vad du sa? Vad sa jag?
Ja, du sa "Vad jag sa"! Vad jag sa va' "Vad sa du?"
...sa jag. Vad sa du?
DU sa vad jag sa, "Vad sa du".
VAD DU SA!
Vad jag sa?
Du sa att jag sa "Vad du sa"!
Jag sa "Du sa vad jag sa. 'Vad sa du?'" Vad sa du?
Du sa vad jag sa! "Jag sa 'du sa vad jag sa 'Vad sa du''. 'Vad sa du'", sa du jag sa. Vad sa DU?

(Paus)
Vad sa du?
--

Det blir nästan roligare om man tar bort alla skiljetecken och grejer
vad sa du
vad sa du
vad sa du
jag sa vad sa du
jag sa vad sa du men vad sa du
jag sa vad du sa att du sa
vad sa jag
du sa vad jag sa
sa du vad jag sa
jag sa bara att du sa vad jag sa
sa jag vad du sa vad sa jag
ja, du sa vad jag sa vad jag sa va vad sa du
sa jag vad sa du
du sa vad jag sa vad sa du
vad du sa
vad jag sa
du sa att jag sa vad du sa
jag sa du sa vad jag sa vad sa du vad sa du
du sa vad jag sa jag sa du sa vad jag sa vad sa du vad sa du, sa du jag sa vad sa du

Vad sa du?

--

Om man dessutom tar bort alla radbrytningar:

vad sa du vad sa du vad sa du jag sa vad sa du jag sa vad sa du men vad sa du jag sa vad du sa att du sa vad sa jag du sa vad jag sa sa du vad jag sa jag sa bara att du sa vad jag sa sa jag vad du sa vad sa jag ja du sa vad jag sa vad jag sa va vad sa du sa jag vad sa du du sa vad jag sa vad sa du vad du sa vad jag sa du sa att jag sa vad du sa jag sa du sa vad jag sa vad sa du vad sa du du sa vad jag sa jag sa du sa vad jag sa vad sa du vad sa du sa du jag sa vad sa du.

Vad sa du?
--
Humor på hög nivå, men vi har ytterliggare ETT sista humortrappsteg att ta, och det är det slutgiltiga, ultimata humoringreppet. Tabortallamellanslag:

vadsaduvadsaduvadsadujagsavadsadujagsavadsadumenvadsadujagsavaddusaattdusa
vadsajagdusavadjagsasaduvadjagsajagsabaraattdusavadjagsasajagvaddusavadsajag
ja,dusavadjagsavadjagsavavadsadusajagvadsadudusavadjagsa,vadsaduvaddusavad
jagsadusaattjagsavaddusajagsadusavadjagsavadsaduvadsadudusavadjagsajagsadu
savadjagsavadsaduvadsadusadujagsavadsadu.

Vad sa du?

  • Comments(0)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post36

Helig upprördhet

Allmänna funderingarPosted by Arvid Tue, April 14, 2009 13:47:45
(Av någon anledning så gillade jag kommatecken idag, så det kan ibland vara lte svårt att leta upp var huvudsatser, bisatser och parentessatser (eller kalla dom vad du vill, för jag har ingen aning!) börjar och slutar, men sök så ska ni finna!

Dessutom vill jag tillägga att hela dagens inlägg typ blev som en parentes, fast en rejält stor en. När man tänker efter är hela den här bloggen som en stor (STOOR!) parentes... )

JAG ÄR HELIGT UPPRÖRD!


Eller alltså det är klart att jag inte är! Varför skulle jag vara det liksom. Dock har jag alltid velat skrika att jag är det, men eftersom jag inte har vågat, så kan jag ju alltid skriva det. Det är först nu jag inser att det är det som är poängen med en blogg. Att våga skriva saker man aldrig vågat säga...

DEN ÄR BORTA!!


Det har jag också alltid velat ropa. Fast det kanske inte är samma grej... För att den repliken krävs det ju ett kassakåp, en man med stetoskop, en orolig hustru med sån där päls över axlarna, och det krävs även att jag är en tjock man med monokel och valrossmustasch; typ Morbror Vernon, fast med monokel. Alternativt skulle jag kunna vara hustrun, men jag har aldrig riktigt klätt i päls...

*Egentligen så är jag faktiskt lite upprörd. Eller inte upprörd, snarare lite sur. Jag är butter helt enkelt! Jag skiter dock i att skriva hur mycket jag stör mig på att vi bröjar skolan. Det var oundvikligt, och vi bör egentligen bara vara nöjda med den tid vi fått tillsammans. Min egentliga orsak var allt godis!

På Idre var det någon (Albin Sandell) som klagade på att tjejer bara hade flätor där, och inte hela året om, eftersom det var så himla fint. (Notera gärna att jag mycket väl kunde ha satt citationstecken, men valde att inte göra det, eftersom det skulle kunna tolkas på en massa olika sätt, vilkte ioförsig hade varit roligt, och inte helt främmande, men ifall jag gör det måste jag ta bort hela den här skitlånga parentesen jag skrivit, så citationstecknen forstätter lysa med sin frånvaro.) På samma sätt har någon klagat över julmustens frånvaro övriga 321 dagar på året, eller på hur snödropparna bara finns där ett par dagar, innan dom försvinner.

Min tidigare standardtanke var alltid "Äh, sluta klaga, och njut då länge det är där!", men idag har jag ändrat mig. Anledningen till denna dramatiska (!) livsförändrig var när jag öppnade min systers påskägg, och upptäckte några små, ruskigt små, typ som riskorn, så små var dom, godisar i varierande färger. Dom skulle inte föreställa ägg, men man insåg snabbt att det var påskgodisar. Dom var typ färgat sockervadd i pillerform = himla goda! Dessutom är dom där andra färgade "plastgodisarna" som inte heller ska föreställa ägg, men som av någon anledning också bara finns på påsken = också goda! Om jag ska vara helt ärlig, så tror jag att min favoritgodis, och när jag säger "godis" så är även Marabou-choklad inräknat, är chokladägg med sånt där silverpapper, i olika färger, jag antar med påskmotiv, utanpå. Dom är så stört goda!! Man vill äta en, men man slutar alltid med en hel drös skräppapper, trots att man bara åt en.

I VILKET FALL så är min poäng att jag stör mig något himla mycket på att man har en vecka varje vår, och det är enbart DÅ man plockar fram allt det godaste smågodiset, men resten av året så lägger man bort det. Varför liksom?! Det är som att ta bort bra musik, förutom på jullovet, eller att ta bort allt fint väder, förutom på en vecka på sommaren! Fast just det ja. det är ju så det är... Vi är ägda!

*Nu är jag sjukt sugen på glass... Det värsta är att jag vet att vi inte har god glass hemma, utan bara ägglikörglass. Jag antar att det betyder att jag får handla glass på vägen hem... Jag tycker helt klart att man borde anmäla Hemglass för falsk marknadsföring. Jag menar, dom har ju uppenbarligen inte glass hemma hos mig. Ingen glass i mitt hem = Ingen Hemglass!

*Jag antar att det får vara nog för idag, och även lite igår, och jag hoppas att det även räcker för gårdagens igår, med tanke på en att en hel del idag var igår, om ni förstår vad jag menar.

Dagens sommartips;
Köp en stol, och se hur länge man kan leka med den utan avbrott!

Dagens visdomsord;
"Köp en stol, och se hur länge man kan leka med den utan avbrott!"

Er som snart ska ha arrkom Arvid




(Det där med snödropparna hittade jag på själv. Jag har aldrig hört någon säga så, men jag kände att jag behövde ett till exempel. Jag vet inte ens hur länge snödropparna finns kvar. Eller när dom kommer.)

  • Comments(0)//enestetsdagbok.skarrie.se/#post30
« PreviousNext »