En teknikers dagbok

En teknikers dagbok

Om denna blogg

Uppföljaren till "En estets dagbok".

Detta är helt enkelt ett sätt för mig att kunna formulera tankar som är lite för stora för bara ett Facebook-inlägg. Troligtvis kommer det vara lite småunderhållande, men förhoppningsvis också tankeväckande. Förhoppningsvis blir det en lite ljusare nyans av grå, den dag du mest ser lite mörkare nyanser av grå.

Slutet på min kristna tro

En tanke jag fickPosted by Arvid Tue, July 12, 2011 12:09:44
Under scoutlägret Örnen 2004 accepterade jag att Jesus var Guds son, och den enda vägen till Gud och livet efter detta; man "tackar ja" till Jesus. För dom av er som inte är kristna låter det här antagligen fullständigt vanvettigt, men för mig och mina vänner var/är det naturligt.

Jag är uppväxt i en kristen familj, en kristen släkt, ett till stor del kristet umgänge. Att inte vara religiös i mina skor kanske vore som att erkänna en kristen tro, om ens familj aldrig varit i närheten av troende.

Snabbt handlar det om att erkänna att
Gud skapade världen
Jesus är Guds son, 100% Gud och 100% människa.
Jesus dog för vår skull, tog på sig våra skulder och återuppstod sen, och lever än.

Det här "skrev jag under", eftersom jag trodde att det var sant. Idag kan jag inte minnas hur jag tänkte och kände, men om du bad mig skriva under det igen, så kan jag inte göra det.

Under de senaste två åren har det "runnit ur" mig. Huvudtesen i mitt resonemang om tro har alltid varit "Allt det här kan inte vara en slump", och det tycker jag fortfarande känns otroligt konstigt. Men det är ingenting att hänga upp en hel tro på.

Jag tycker att Bibeln är en konstig bok. Gamla testamentet har betytt väldigt lite för mig, då det mest har känts som en samling folksagor, likt de om Tor och Oden eller Zeus och Herkules. "Men hela NT bygger ju på profetior och det finns så väldigt mycket tecken på Jesu ankomst?!" Det finns väldigt mycket konstiga berättelser och texter i GT, och jag kan inte tro att det är Guds verk, och inte människans. Jag tycker att Gud borde kunna skriva något bättre. (Okej, lite måste jag väl få raljera?)

Nya Testamentet, är inte lika lätt att forma en åsikt kring. Det är mycket bra moraler (eller hur man nu säger), men det är inte tillräckligt.

Framförallt så TROR jag inte på underverken. Jag tror inte att han med Gudomliga krafter förvandlade vatten till vin, helade blinda och framförallt tror jag inte på uppståndelsen. Gör man inte det är allt förlorat.

Jag tror inte att vi vid döden kommer sorteras ut, kristna går mot den gyllene porten, icke-kristna går till helvetet. JA, ifall så kommer vara fallet kommer jag naturligtvis ångra mig, men jag har en känsla av att det kommer vara försent. Vem skulle liksom inte ångra sig? Rädsla är en dålig anledning att tro. (Jag säger verkligen inte att detta är en vanlig anledning.) Vi är en fantastisk samling atomer, men något mer tror jag idag inte att vi är. En "själ", som inte går att visa, bevisa eller på något mänskligt sätt få någon som helst kontakt med, då skulle jag lika gärna kunna tro på karma, shi eller mediumskap. Och sådant skrattar jag åt i vanliga fall. Du också, eller?

Detta är inget medvetet val jag gjort, man väljer inte om man tror eller inte, åtminstone inte såhär. Jag har trott, jag har "gett Jesus" allt jag kan tänka mig (alltså av mig själv), och kan inte minnas någonting jag "fått tillbaka", som jag inte fått om alltihop bara var ett påhitt/misstag/masspsykos. Jag hade hellre trott.

För att förklara varför jag under hela mitt medvetna liv kallat mig kristen, tänker jag mig följande: Såvitt jag vet har hela min släkt alltid varit kristen. Man tror det ens föräldrar tror, man röstar likt ens föräldrar röstar, man umgås med samma typ av människor som dom gjort, åtminstone jag. Jag är uppfostrad med ett ben i skolan, ett litet ett i fotbollen, och resten av dom i kyrkan. (Jag tänker mig att man har kanske 5 stycken.)

Dessutom vill alla ha något att tro på, någon som alltid lyssnar, någon som alltid håller en i handen, en axel att gråta ut mot; det är inte konstigt att man då (i mina ögon) uppfunnit Gud, en nallebjörn för alla åldrar.

Jag har inte förlorat någonting på att tro, men nu när jag inte längre gör det, är det skönt att slippa. För första gången på länge kan jag nu ärligt motivera mina åsikter. De flesta av mina nära vänner har jag fått genom kyrkliga aktiviteter, men dom är ingenting jag "avskriver mig", såklart, och jag har svårt att se varför mina vänner skulle vilja "avskriva" mig. Jag är samma person som jag var för en månad eller ett år sedan, med samma brister och förmågor, värderingar och åsikter. Förutom att jag nu är lite ärligare, mot mig själv och alla andra.

Jag känner mig varken lurad eller bedragen, om någon annan gör det så ber jag innerligt om ursäkt. Jag tar GÄRNA en diskussion med vem som helst, men då mellan 3-6 ögon, och du bjuder på fika.

Arvid Skarrie, 12 juli 2011.


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Lars Thu, August 18, 2011 16:29:40

Alltid lika tråkigt att höra. Men samtidigt vet jag att många fantastiska människor jag beundrar har gått samma väg som du, och motvilligt hittat tillbaka igen.

Posted by Maja Wed, August 10, 2011 11:05:41

Bra att du har tagit ett beslut.. ärligheten varar längst... men ett tråkigt beslut tycker jag. Att leva som kristen för att ens omgivning gör det och man förväntas göra det är förfärligt tråkigt. Det handlar inte om någon religion man ska följa. det handlar om att lära känna Gud mer och mer för varje dag. Att varje dag bli använd av honom.. vi har fått en uppgift att visa Guds kärlek till världen. Att möta kristna som lever som bibeln lär är otroligt attraherande.. men tyvärr gör kristna inte alltid det och då kan det vara svårt att se gud genom dem. För vad är det för anledning att tro på En Gud som inte har makt att uppstå från det döda, att hjälpa mig när jag har det svårt, bota dom sjuka.


Varje dag blir ca 30 000 kristna i Kina. Dom vet att det kan innebära tortyr och fängelse för dem. Men dom har funnit livet, inte en gosig nallebjörn. Jag vill inte diskutera jag vill bara att du inte skall stänga ditt hjärta och bli bitter på kyrkan och Gud.


Jakobsbrevet 4:8

Kram

Posted by Arvid Wed, July 13, 2011 03:37:11

Simon: Utan att ha funderat längre tid än det tog för mig att söka på Ateism och Agnosticism på Wikipedia, så tror jag såhär:
Jag är ateistisk på det sättet att jag inte tror att det finns någon Gud, men tror likt agnostiker att vi aldrig kommer få något svar på huruvida det finns en Gud eller inte. Jag är dock inte beredd att sätta någon etikett på mig själv.

Jag har samma moral som innan, alltså en sorts modern kristen moral, förutom just själva Gud-andet. Det är så jag är uppfostrad, det är det jag tror är rätt, det är så jag antagligen kommer förbli. Mer har jag inte hunnit fundera, och frågor som Meningen? kommer jag inte kunna svara på än på ett tag, men det har jag å andra sidan aldrig kunnat.

Posted by Simon Tue, July 12, 2011 19:47:17

Intressant det där, verkligen!

Vad känner du att du kan titulera dig nu, som beskriver dig? Ateist, agnostiker, sökande? Vore spännande att höra hur du tänker, efter att ha varit religös, om uttalandet "om Gud inte existerar så är allt tillåtet", som Dostojevskij en gång gjorde. Hur känner du kring moraliska aspekter? Känns de fortfarande lika meningsfulla, eller anser du att livet är en enda lång strävan mot ingenting?

Må väl!

Posted by CH - Vårgårda Tue, July 12, 2011 17:47:39

Människan har ett behov att veta varför finns vi? Vad är egentligen meningen med livet? Är det värt att leva i en sådan galen världen?

Religionen har inte svarat på de frågorna, utan att de har hittat svar så att de kan manipulera människor som de vill. De säger att de efterlikna Jesus. Jag har aldrig läst att Jesus gick ut och kriga, att han krävde pengar för att lära ut, osv.

Hade man gjort det som står i Bibel hade inte världen varit som den är.
Jag har funnits svar till de frågorna, är nöjd med dem och har forskat de själv o tom bevisat för mig själv om Bibel är sann eller inte och om det är värt att tro på eller inte.

Posted by Jens Nerhall Tue, July 12, 2011 16:47:45

Jag tycker det är synd på ett sätt. Jag avundas de som verkligen kan tro på kristendomen fullt ut. Det hade varit så fantastiskt skönt, att veta att man alltid kan bli förlåten, alltid ha någonting att stödja sig mot. Då jag kanske är steget värre än dig är jag ganska övertygad om att religion endast är ett påfund påhittat av människan, men just för att de behöver det. Människor behöver någonting att tro på, något större än sig själva. Om man vill kalla det en fiktiv gigantisk nallebjörn vars enda uppgift är att krama folk som gråter, varför inte, för mig är det vad det är till stor del. Men som sagt, det är inte nödvändigtvis något dåligt, religion vilket är en EXTREMT stor företeelse i våran värld, ett av de mäktigaste och mest omvälvande trosuppfattningar som finns som alla har åsikter kring. Det finns en anledning att det har blivit så.

Enligt mig är det inte för att Gud och Jesus har funnits, eller Allah eller Buddah eller Tor eller Zeus. Enligt mig är det för att människor är i behov, av någonting mer än dem själva. För vissa är detta fotbollen, för vissa är detta religionen. Och min åsikt är att religionen kommer fylla precis samma funktion, så länge människor tror på det. Det spelar ingen som helst roll om det är sant eller inte, om gud och jesus finns eller någon bara hittat på dessa figurer. Så i verkligheten, vad sjutton spelar det för roll om det är sant? Precis som så många troende med en annan mening uppmanar till, så räcker det att tro! Och det är sant. Det är det fina med religionen och anledningen till att religon alltid har funnits sedan människors födelse och alltid kommer att finnas

Jag önskar att jag kunde tro, det skulle gjort livet så mycket lättare på så många sätt. Men jag kommer aldrig själv att kunna göra det.

Posted by CH - Vårgårda Tue, July 12, 2011 15:15:54

Du kan komma till Vårgårda ;)